En man bryter ihop vid bardisken. Han kvider uppgivet, ensamt. Twitter på hans Iphone har ingen täckning inuti detta lokala vattenhål. Bartendern vänder sig emot den upprivne mannen, torkar rent ett ölstop och hänger diskhandduken över axeln, harklar sig och säger tröstande:
– Ah, de sociala medierna. Kan inte leva med dem, kan inte leva utan dem, eh?
Armin Hadzic, projektledare för grafisk design på Pangea Design, föreläste i onsdags på Södertörns högskola. Han höjde givetvis den sociala internetupplevelsen, web 2.0 och liknande, till skyarna. På ett underbyggt, välformulerat men likväl pinsamt skamlöst vis. Det blir ofta så när folk vill visa Berghsesquea youtube-filmer som illustrerar att Facebook är världens näst största land yada yada i all sin oändlighet.
Förlåt. Men... Jaha?
Sociala mediers "framgång" är i sig ett faktum; folk twittrar, fejsbookar, rss:ar ecetera som tokar. Ja jo, visst. Jag räcker upp handen. Jag är en av dem.
Men det är bara en naturlig förlängning av vad Internet alltid har varit: en plattform för kommunikation. Det blir lätt för Star Trek när know-it-alls ska börja spekulera i att nätet kommer att upphöra och app:ar - och nu, publiken, säg det med mig - APP:AR skall ta över web/kommunikationsupplevelsen. Hell, New York Times har ju REDAN GJORT DET!
App:ar kommer kännas lika förlegat som Altavista om ett par år.
Vad som gör nätet så vansinnigt härligt som medium är dess löjliga oförutsägbarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar